I eftermiddag fick jag för mig att baka. Jag lämnade huset en kort stund för att gå ut med soporna. När jag kom in igen så slungades jag tillbaka en sisådär 30-35 år. Jag kände igen doften. Först kunde jag inte riktigt sätta ord på vad det luktade. Sen kom jag på att det faktiskt luktade som det gjorde hos farmor när jag var liten, och hon lagade mat eller bakade. Sen spann tankarna vidare på vad det var som egentligen luktade. Kom på att det nog var "bränd ugn". Kom på att sist jag använde ugnen rann något över och fastnade i botten på ugnen. Sånt jag skulle ta när den svalnat, och sedan glömt. Så kom jag att tänka på att farmor hade nog alltid "bränd ugn", för det luktade alltid just så när hon bakade och lagade mat :). Tänk vad dofter väcker minnen till liv!
Ja, så är det med dofter. Själv har jag en doft från landet där vi tillbringade våra somrar som barn. Ibland kan jag utbrista, "nu luktar det precis som där jag var på somrarna som liten". Det är en go känsla. Kram Ester
SvaraRaderaJa, dofter är nog något av de starkaste minnestriggers vi har. Känner igen det. När jag plötsligt är hos mormor, eller hos farmor igen. Fint att vi har våra minnen och att vi får hjälp att vara i dem ibland :)
SvaraRadera