onsdag 28 november 2012

Om att renovera...

I somras var det 7 år sedan vi köpte vårt hus. Ett gammalt 30-tals hus som byggdes till på 70-talet. Då, när vi flyttade in, hade vi en bebis och en 3,5-åring och vi tog det lugnt med renoveringen. Tog det nödvändigaste, dvs vardagsrummet med dess inpyrda nikotingula  föredetta vita strukturtapet, och Storebrors rum, som då hade en från början grön stråtapet, som man målat orange! Det var ungefär det vi orkade då.

Året efter blåste vi ut hela köket. Bebisen gick då omkring och plockade i allt och ingenting. Allt strulade och vi hade inte kök på 3 månader, med allt vad det innebär, när man har familj och småbarn. Efter den sommaren fick jag en utmattningsdepression, som inte har varit rolig att tampas med. Man blir nog aldrig sitt gamla jag tillfullo efter den smällen...

Efter detta har jag nästan fått gråtatacker bara gör hört ordet renovering. Det är så starkt förknippat med ångest. Speciellt när man ska ha främmande hantverkare springande i sitt hem. Dock har vi gjort om ett badrum därefter, målat om och bytt golv i hallen. För ett år sen gjordes en del arbeten utvändigt på fasaden, höjde ett platt tak osv. 

Här finns mycket att göra. Och jag vill såklart också har det tipp topp. Men ibland är det inte värt jobbet att bli helt psykiskt slut. Ingen förstår tillfullo, som inte varit med om liknande upplevelser. Men nu ska vi nog i allafall ta tag i vårt fula!!! sovrum. När vi flyttade in sa jag att jag inte skulle sova där en enda natt, för att det var så fult. Nu har det gått 7,5 år och jag sover där...fortfarande varje natt. På golvet en plastmatta, visserligen vit, men ändå en plastmatta. Lister, två garderobsdörrar(sådana med nyckel som leder till en gammal hederlig inbyggd garderob), och fönsterfoder är målat i en färg som inte finns! Typ senapsgul...svampat! Väggfärgen kan kanske kallas ljus nougat. Men väggarna är ju också en märklig sak i sig. Lager på lager, vilket inte är ovanligt i gamla hus. Men överst är en målad strukturtapet, den har man i sin tur satt på en målad stråtapet. Vad tänkte man på ???

Häromdagen slet jag upp en hörna i rummet, i smyg... Det var som vi trodde. Under plastmattan finns ett gammalt plankgolv. Sådant fnins nämligen inne i garderoberna, obehandlat. Det luktade till och med nytt virke efter 80 år. Tanken är att vi ska ta fram det, slipa det och kanske vitpigmentera det. Ner med alla lager tapeter. Rummet blir säkert flera kvadratmeter större bara man får ner dem :). Ljust och fräsch är tanken. Om jag orkar...



1 kommentar:

  1. Hej Tanja!

    Jag blev så lycklig och lättad då jag läste om det positiva beskedet. Vilken glädje! Ibland får man sannerligen känna att man lever.

    Det där rummet har sannerligen potential. Underbart med trägolvet och vacker utsikt, mysigt snedtak. Jag vill inte bagatellisera men det där fixar ni i ett nafs. Det går inte att jämföra med varken kök eller badrum som ni (och även vi) genomlidit. Inga väggar som ska rivas, inga rör som ska dras. Och här hittar vi minsann inga sköna trägolv ;)
    Men du, har du sett att Ronnebys sötaste hus är till salu. Funderade ett ögonblick på om vi kanske skulle bli grannar.....men vem orkar börja om?
    Snor och halsont hos oss. Hoppas ni har det bättre.
    /Fia

    SvaraRadera